Sommarsäsongen.
Då har sommaren börjat. Ja.. nästan i alla fall. Det är så det känns. Vi har nämligen lämnat Aker Brygge och flyttat tillbaka till Bygdøy. För att tydliggöra ordentligt, vi har flyttat från vår vinterplats till vår sommarplats. Bytt båtplats, bytt marina. Det är därför det känns som om sommaren har börjat. Om vi bara bortser från det faktum att jag har underställ, handskar och mössa på mig när jag cyklar till jobbet på morgonen.
Men alltså. Kan vi prata lite om vår sommarplats? Jag var ju väldigt skeptisk till att bo här förra året. Jag menar väldigt skeptisk. Så pass skeptisk att jag i affekt eventuellt kan ha uttalat ord som att jag inte kan bo där och om vi inte får en annan båtplats måste jag fundera på om jag verkligen kan flytta till båt. Jag tyckte att det var alldeles för långt från stan och jag tyckte inte om bryggan. Stackars Mr. Fixit ringde runt till varenda hamn i en radie på två mil, men Bygdøy var det enda vi fick.
I år däremot kändes det konstigt nog som att komma hem. Som om vi bara varit på besök på Aker Brygge och nu är hemma igen. När vi kom tuffande i torsdags stod det folk på bryggan och hälsade oss välkomna och tog emot oss, frågade om vi kommit tillbaka för sommaren. Folk som bodde här förra året. Folk som jag förra året inte ville veta av och knappt sa hej till stod nu och välkomnade oss med öppna armar. Ibland undrar jag om jag vissa gånger inte går lite för djut in i min egen introverthet för mitt eget bästa. Jag hatar att erkänna det, men jag tror nog det kan vara bra för mig att bli lite utmanad och pushad ut ur bekvämligheten.
Men.. Kan vi hålla den där insikten lite för oss själva?
Jag vet att det är bra för mig, men det betyder inte att jag tycker om det.
