lifeonaboat.blogg.se

Någon kanske sitter med intrycket att jag och Mr. Fixit är inbitna båtmänniskor. Jag kan garantera er att så inte är fallet. Mr. Fixit blev intresserad av båtar förra året och jag åkte med på ett bananskal. Vår första långa resa gjorde vi i somras. Då seglade vi från Oslo till Göteborg och tillbaka igen. Totalt var vi borta i 12 dagar och alla som visste något om segling sa att vi var galna. Två noviser ute på havet. Och ja.. Vi stötte ju på en del problem. Tillåt mig att göra en lista. 

 

Det var första dagen och vi ville bara komma iväg. Så vi reste relativt sent på kvällen. Det visade sig att Stena Line också går sent på kvällen. Och innan vi visste ordet av hamnade vi framför ett gigantiskt fartyg som började tuta för att få oss att flytta på oss. Jag kan säga att vi inte kände oss så jäkla stora just då. 

 

Under handfatet i badrummet i fören hade vi skruvat av en pump. Den hade vi låtit vara av. Det innebär att vi hade ett rör som gick mellan havet och vårt badrum utan något som hindrade havsvatten att komma in. Rookie mistake!

 

Efter två dygn på havet bestämde vi oss för att ankra för första gången. Problemet var bara att det elektriska ankaret strejkade. Mr. Fixit plockade isär maskineriet, ringde tidigare ägare till båten samt en kompis som är elektriker utan att något hjälpte. Efter gott och väl 30 minuter med kliande i huvudet bankades det med en hammare på tillfälliga platser, något som gjorde att akaret på ett magiskt sätt började fungera igen. En klassisk Kalle-Anka-lösning ska aldrig underskattas. 

 

Efter att ha fått ankaret till att fungera bestämde vi oss för att ankra ännu en gång på vägen mot Göteborg. Bakom oss hade vi en gummibåt på släp. När vi, för andra gången i vårt liv, skulle hitta en bra plats för att kasta ankare fastnade tampen som gummibåten släpades med i propellern. Efter mycket om och men blev sjöräddningen kontaktad och två dykare kom för att få loss oss. 

 

 

Efter dramat med dykare för att komma loss var vi dödströtta. Så vi åkte snabbt och lätt och la till vid en brygga. En brygga vi var övertygade om var en gästbrygga. Det var inte förrän vi gått i land vi såg den stora skylten om att det endast var en korttidsbrygga för max 2 timmar. Det låtsades vi som om vi inte sett så vi stod där under natten och åkte sedan därifrån innan hamnkontoret öppnade dagen efter.. utan att betala. 

 

Det är inte slut på eländet än. Nej då. När vi började närma oss Göteborg och det började bli rejält fullt med andra båtar runt oss gick plötsligt knopen som höll gummibåten på plats upp. Så i ett kaos med runt 50 båtar i närheten fick vi snällt vända schabraket som kallas vårt hem för att plocka upp den igen. Vi upptäckte det som tur var relativt snabbt och fick hjälp av ett snällt par på en annan båt. Gummibåten kunde plockas upp och vi kunde fortsätta vår resa. 

 

Det kan seriöst vara den värsta bryggan vi lagt till vid. När vi kom blåste det så Mr. Fixit stod i perioder med hela vikten till vårt hem i två tampar för att hindra båten från att blåsa in i land. Efter mycket om och men fick vi till det, men det var inte lätt. Under dagarna vi var i Göteborg såg vi flera andra båtar som kom, försökte lägga till för att sedan ge upp och åka därifrån. Galenskap! 

 

Det var väl egentligen inte tampen som gick av utan "huset" som tampen var fäst i som gick sönder. Och jag kan berätta för er att det inte är helt lätt att få tag på extradelar ute på havet. Men lite googlande och ett par filmer på youtube senare hade Mr. Fixit fått till någon lösning. Fråga mig inte hur han gjorde, men plötsligt hade vi ett fungerande segel igen. 

 

Jamen hur många problem går det att ha på en enda resa egentligen? Så efter att ha haft problem med förseglet fick vi såklart problem med huvudseglet också. Men återigen klarade Mr. Fixit att lösa det. 

 

Så jodå. Det var vår jungfruresa det. Personligen har jag ju en tendens till att falla in i de mer negativa tankespiralerna och började ifrågasätta vårt beslut att överhuvudtaget köpa en segelbåt. Mr. Fixit är däremot min motsats och menade att vi inte hade kunnat få en bättre första resa eftersom vi nu har lärt oss så otroligt mycket! 

 

På något sätt är det ju tur att vi båda inte ramlar ner i mörkret. 

Då hade vi nog aldrig kommit hem igen.